Queen is king

Det är tjatigt att fortfarande vara på rymmen,
det är så mycket man borde klarat av vid det här laget och bestämt. Åldersnoja.
Det har inte samma charm längre att raggla hem klockan fem. Det är inte lika inspirerande längre. Ändå sker det ofta. Dock har det varit några härliga midsomrar.
Alla vet att man vinner om man ligger i och inte ger upp, men vem fan orkar göra det hela tiden.
Motgångar gör dig starkare och ger dig nya synvinklar.
Ett minne av ett tindrande öga lever länge,
en ängel lever för evigt.
Tur att det finns många änglar.
Vissa minnen etsar sig fast för evigt, tur att det oftast är vackra minnen.
Ju mer man vet desto bredare perspektiv får man och desto mer destruktivt beteende infaller, då man till slut insett vad saker och ting egentligen är.
Att göra skillnad är att verka.
Avundas människor som lever för att skapa ett bättre liv för andra mot liten eller ingen betalning. Skulle också vilja ha en sådan drivkraft.
Undra när världen ska vakna upp?
Tänk att vara SÅ nära att något ska hända till att inte ens våga möta en blick. Inte alltid meningen att man ska förstå. Skulle vilja kunna läsa tankar. Iallafall kunna tjuvlyssna på långt håll. Osynlig hade varit kul.
Det pratas endast om att det ska tjänas pengar och göras karriär och så gott som alla nya högskoleprogram som startas heter någonting med "management". Varför inte endast göra något man tycker är kul och apropå utbildningarna; man blir aldrig någon bra chef om man inte har det inom sig. Man kan kanske läsa sig till grunderna, men i det praktiska kommer det ändå brista. Lite ironiskt då jag själv ska läsa ett program med detta i namnet..


I just want to break free