Nu

Kanske borde jag riva ut ögonen, för jag vet att varje gång jag kommer att se dig kommer de brännas sönder av glöden som fortfarande finns för dig.
Mina vänner är snälla, trots att jag tackade nej till att följa med dom för att jag hade hoppats på att få umgås med dig, så frågar dom om jag inte ska komma ändå, trots att det var inbjudan för flera veckor sedan. Och jag har fortfarande ett stort hål i huvudet för jag fortsätter att tacka nej. Men jag känner bara att jag behöver lite tid för mig själv just nu.
Med tanke på hur din planering sett ut under sommaren har jag samtidigt kännt att jag har inte varit ditt första prio, det har inte varit många luckor för ens en mysig hemmakväll.
Vi får se om du hör av dig och vart jag isåfall står och känner.
Hör av dig.
Redan ikväll.

Allvarligt talat så är du den enda.